Dagens skörd
Ibland undrar man ju varför man håller på med det man gör...
Tacksamheten de visar...
Kom och skulle ta in Calle ur hagen. Planen var en långtur på isen. Såg direkt att han tappat en baksko. Nåja, det gjorde han förra veckan också, hittade och slog på. Nu var det den andra. Började knalla igenom hagen. Hittade skon nästan genast. Nöjd som f-n, speciellt som det bara var tåkappan som var böjd. Tog in honom och.... upptäckte att bägge skona var borta. Ut igen, och hittade definitivt inte den andra. Ringde hovslagaren. Näe han är inte i närheten av oss under veckan. Så ring på söndag så kommer han nästa vecka. Suck. Perfekt is att träna på, och inga bakskor.
Tubbe vägrade åter igen komma i närheten av mig i hagen. Antagligen börjar väl formen komma smygande. Han blir lite prillig då.. Hade planerat så att om jag fått tag på honom direkt så en lång motionstur. Om inte, 20 minuters longering. Nu blev det 20 minuters löslongering innan jag fick tag på honom. Jag hann gå igenom twitter, facebook och stora delar av aftonbladet på mobilen medan jag vandrade efter honom, innan han gav sig. Och när jag väl tog i grimman så satte han sig på hasorna och såg förskräckt ut. Tog in honom och ryktade hon ordentligt, kratsade hovar, kollade skor och brodd och släppte ut honom igen. Han såg lite fundersam ut, men såg till att trava iväg så fort jag släppte honom. För högst antagligen kom han ju undan något jättejobbigt med blotta förskräckelsen. Ikväll kom han dock glatt in med mig utan att fundera det minsta. Undrar om jag har horn och svans i dagsljus eller vad det är frågan om?
Fanny upplyste om att hon iallafall är en klippa. Vi tog vår 40 minuters prommenad i varierad terräng, med bootsen på vänster bak. Precis som vanligt. Idag tog vi oss dessutom över det dike som första gången var helt oöverstigligt. Inga problem. Nu när hon gjort det en gång på egen hand så var det lätt som en plätt att ta sig över med morsan i sadeln. Släppte långa tyglar, tog tag i manen med ena handen och ordentligt knäslut och så skuttade vi ack så elegant över utan minsta tvekan. Super stolt var hon efteråt! Hemma borstade jag lite extra, smorde in bakknät med Tensolvet och gav henne en klapp, satte på täcket och puttade ut henne i hagen igen. Tycker korset på vänster sidan redan börjar se bättre ut. Det gick ju väldigt fort när hon tappade musklerna, brukar ta minst tre gånger så lång tid att bygga upp dom igen. Men hon jobbar verkligen på med benet när hon har bootsen på!
Dagens tankeställare fick jag iallafall när jag mockade deras hage. Dom höll på busade, och helt plötsligt hängde fröken Fanny över ryggen på sin bror. Betäcknings style. Shit alltså, känner verkligen att jag misslyckats med min uppfostran där...
Vet inte riktigt hur hon hamnade där, får ta det så att en gång är ingen gång, är det en ny hobby hon har får jag väl beställa munkpeppar och ge henne en kur. Calle blev så till sig att han la sig ner och rullade sig när hon väl kom ner därifrån. Sen kändes det tryggast att lägga sig och sova en stund. Traumatiserad valack... Upplyste damen om att det var ett väldigt effektivt sätt att hamna ensam i en betydligt mindre hage. Hon hade ingen aning om vad jag pratade om, sa hon.
