Drömmer om bäbisar...

 
Har ju nog tänkt ta ett föl på Lori, om något år. Som evigt drabbad av fölfeber så sitter jag ju nu som då och tittar på hingstar.
Lutar extremt starkt åt att det blir franskt. Hör och häpna. Blir alldeles för hög inavelskoefficient på henne med en amerikansk hingst.
Man kan ju drömma om
Ready Cash
 
 
men den budgeten har man ju inte direkt. Men nån av hans söner får man ju hoppas att då fortfarande är relativt billiga. Här är en snygging jag gillar, en Ready Cash son:
 
Atlas de Joudes
 
 
500 +3000 € i nuläget
 
inavelskoefficienten skulle bli 6,3, 24% franskt blod och 76% amerikanskt.
I tre närmaste leden skulle giganterna Ready Cash, Love You, Lindy Lane och Supergill finnas.
Helt okej för mig!
 
Oiseau de Feux
 
är en annan fransk favorit. Fux dessutom! 
 
 
300 + 2500 € ligger han på idag
 
inavelskofficient på 1.42, 34% franskt blod och 66% amerikanskt.
Inte lika tunga namn i leden dock
 
 
 
.Love You
 
Den ultimata franska fuxen i egen hög person:
 
Love You
Men den budgeten finns definitivt inte heller..
 
Men för att våga betäcka franskt så ska det vara med hingst som startat och presterat redan som 2 åring, och har gott om hästar som presterat och lämnat avkommor som presterat, i Norden. Tur att Ready Cash har flera söner med Love You ston! Och inget Goetmals Wood blod, under inga som helst omständigheter..

Ibland så!

 
Ibland är det faktiskt grymt skönt att bo på ett litet ställe.
 
Igår hade jag hundarna med mig när jag red Fanny, dom har alltid reflexvästar på sig när dom är med i stallet, och i ett väldigt tidigt skede av våra tur så kom Jackson hoppande ur skogen med västen öppen i bogen. Troligen har han fastnat i nån kvist och västen gått upp. Sånt ska man inte klaga över, tur att man slapp krypa in i snårskogen med Fanny på släp för att tråckla loss honom! Nåja, vägen består nu av blankis, så hoppa av för att klä på honom igen är förenat med en rätt stor risk att slå ihjäl sig. Hade man mot förmodan överlevt så hade jag inte kommit upp på min inte särskilt lilla häst heller, eftersom man är ungefär lika smidig som ett kylskåp när man är klädd som en michelingubbe, nämde jag hur liten hon är också? Så vi traskade helt enkelt videre, med ett öga på Jackson och ideliga inkallningar för att hålla koll på var västen sen skulle hamna nånstans.. Precis mitt på vägen, vid vändplanen vid Esköpark. Klockren avklädning. Allra längst bort hemifrån. Var ju tvungen att sucka lite, inte en chans att man tar extra promenad ut dit för att plocka upp den i halkan! 
 
Nåja men till poängen.
Idag på dagen var den fastkopplad runt stolpen till vår postlåda!
Tackar!!!
 
Här kan man drälla rätt mycket omkrig sig och få tillbaka det så småningom, andra saker som hittat tillbaka är några stycken boots, Fanny och Calle hade bägge boots fram under vinterhalvåret ifjol, latversionen med tarraknäppning. Så vi tappade ett antal omkring oss. Bland annat kom ett som vi tappade mitt ute på isen tillbaka. Dessvärre var det trasigt, men iallafall.
 
 
Och ett ridspö, tappade jag för ca en månad sedan. Halt var det och jag satt på Chirokee som hade älskat att skena ensam hem till stallet om jag drattat på ändan vid avsittning, extra pluspoäng hade hon nog gett sig själv om hon trampat på mig i förbifarten. Så det lät jag också bli att hoppa av och plocka upp.
 
Så ibland är små orter helt överlägsna!
Samt faktumet att vi är de enda med häst här, så alla konstiga tappade grejer hör ju hemma i vårt stall..
 
 
 

Vill ha...

 
 
 
Allroundschabrak Double Cross Gold Medal®
 
Men passar ju inte till nåt annat jag har... 
Typiskt att dom inte kunde göra det i klar rött och