Fredags nöjen

 
Usch vilket eländigt väder!!!
Oktober väder i mars, vad hände?
Regn, hagel, snö, uppehåll. Lite om vartannat.
 
Blev inte mycket gjort i stallet. Flickorna var griniga och klagade på att dom hade tråkigt. Fanny lyckades välta skottkärran två gånger medan jag mockade. Så hon hade inte så videre höga poäng idag faktiskt. Dom fick chilla i hagen idag. 
 
Lurade med mig Tubbe på en tur istället. Krävdes några brödbitar i mutor. Har försökt få med honom hela veckan. Kärvs tydligen mutor numera! Väl selad så tyckte han det var desto trevligare. Hela långa 6 km turen ville han skritta, helt frivilligt. Han har annars sina ställen där han tycker vi ska vända när han inte är på humör, inga såna tendenser idag inte. Joggade ca 3 km på hemvägen. Lite halvfruset ännu. Men om det fortsätter regna borde det ju tina tycker man! 
 
Pappa har röjt lite sly, flickorna gillar när det händer!
 
 
Åh, nu är hon här och fotar igen...
 
 
 

Plågat banhästen i skogen!

 
Stackars min lilla Lorpa.
 
Igår fick hon verkligen klart för sig att man ska vara försiktig med vad man önskar sig. Hon har i princip sen hon kom varit jättenyfiken på ena skogsvägen, men jag har vetat att vi definitivt behöver sällskap om hon ska klara av det mentalt att gå den vägen. Så igår kom mamma gående med Missy som sällskap.
Först hann dom ju inte alls med, när Lori stegade iväg med sina hypersnabba jätte kliv. Men när vi fick en plastremsa rakt föröver, och vita stockar till vänster om oss (skulle svänga vänster) så var det kokta fläsket stekt och tinker tanten fick ta och gå först. Sen var det lungt en bit och hon var lite frustrerad över hur sakta dom gick framför oss. Men sen kom det en träbro, där blev det väldigt stelbent och korta steg men hon tvekade aldrig över att gå över, och sen började den riktiga pärsen... Blir en riktigt, riktigt liten stig. Första gången hon skulle mellan två träd, ca 1,5 m mellan så var hon ytterst tveksam och hade nog defintivt inte gått om hon inte haft Missy att hänga med.
Sen måste man tränga sig mellan några granar. Och herre jisses!!! Träden, dom tar ju på mig!!!! Har nog aldrig suttit på en så stelbent och höghalsad häst, mamma informerade mig om att hon påminde om en skräckslagen giraff även till utseendet! Men igenom tog vi oss.
När vi väl kom ut på vägen igen så var hon tvungen att ruska av sig allt obehag, så där flög ju bomullstussarna all världens väg... Och sen stegade vi iväg igen. Men hon stannade flera gånger och väntade in "tanterna" när dom blev för långt efter. Men pärsen var ju inte slut, hon blåste upp sig i samband med att det kom en bil, trodde ju jag, så styrde över henne till vänster sida där det fanns en omkörningsficka för att bilen skulle kunna glida om utan att det blev trångt, men hon ville absolut inte gå över till vänster. Eftersom hon aldrig brytt sig det minsta i någon bil tidigare tyckte jag att det var lite konstigt, när hon dessutom tokstirrade in i skogen och steppade på stället fick jag ju lyfta blicken lite.. Och där studsade minsann fram två jätte hjortar mellan träden!
 
Oj vad det frustades och huvudet kliade när vi kom hem.
Misstänker starkt att hon var mentalt utmattad.
Inte lätt att vara en svensk travbanehäst och bli utslängd i finska vildmarken!!!
 
Men det blir nog bra bara hon blir lite härdad..