Vår första riktiga distanstävling
Vi skrittar fram inför start, en lagom liten slinga som jag antar är för islandshästars gångarts träning/tävling.
Denhär gången höll vi oss mestadels för oss själva och höll vårt eget tempo. Här tog vi en härlig galopp!
Två järnvägsövergångar och två broar. Broarna gick utan problem, ena järnvägsövergången var betongklädd, den var läskig. En stor del av de andra hade sina följebilar strax före den, vi hade våran efter och jag fick hoppa av för hon hade inte lust att gå över när de andra stannade på plats. Den andra blev en finnhäst ledd över före oss, och med väldigt mjuka knän, som synes, så smög vi över efter! Trots att den var gummiklädd!
Joggar i friskt tempo på slutsträckan. Glad häst, det hade jag hela vägen!
Med minsta möjliga marginal till minimitiden var vi först över mållinjen i våran klass. Är ju dock så att alla godkända ekipage får rosett och diplom i lägsta klassen, utan inbördes ordning. Vi sadlade av, la på ett täcke, kollade snabbt pulsen själv och gick sedan rakt in i pulsning. Ståtade med hela 44 slag/min igen (krävs under 64 för godkänt) och detta trots att hon mest spanade på snygga skimmlar. Undrar om veterinären uppskattade hennes gnäggande när hon kollade puls med stetoskop... Påväg ut ur manegen där veterinärstationen var så fick hon dock syn på en riktigt heting som hon var tvungen att stanna och stirra storögt på. Den fick hon faktiskt med sig hem, det var nämligen spegeln hon tittade djupt i!
