Dålig feeling
Alltså jag är så trött på alla motgångar, och att omgivningen bara motarbetar hela tiden.. Sitter sista kvällen på jobbet och vet inte ens om man vill åka hem imorgon. Senaste "hjälpen" av omgivningen kom i helgen när lokala jaktlaget kom alldeles för nära när de jagade hjort. Som tur var så fanns mamma på plats i stallet och kunde styra upp med en lugnande extra hömåltid när det small på närahåll och alla fem skenade runt på blankisen i hagen... Sen var hon och leta reda på jägarna och läste lusen av dem dessutom. Men fattar ni vilken tur att Lorei fick skor förra veckan?!? Hade inte det varit broddar under hade jag inte haft varken avelssto eller nåt föl att vänta på längre..
.
Och det är ju som inte första gången det härjas i knutarna. Senskada 1 på Lorei kom när det kördes rally med timmerbilar på vägen. Senskada 2 uppkom när det var extremt högljudd examensfest några 100m bort från där de gick på bete. Så har vi diverse ordinarie bilchaufförer som verkar drömma om att köra rally och flitigt övar längs våra smala grusvägar. Hästarnas svansar bara flyger i vinddraget när dom kör förbi oss ibland. Sen så gasas det ibland på med crossmotorcyklar upp och ner i backen precis vid hagen, så flygs det helikoptrar på låg höjd över elledningar nångång per år och i höstas plockade de ner en massa gamla telefonstolpar i våran dikeskant. Då befann jag mig som tur var på plats när det började skutta orangea gubbar fram ur skogen, dessutom var det en vettig orange gubbe som kom först så flickorna fick hälsa på honom och avfärdade dem sen som ofarliga... Men poängen är att absolut ingenting kan det upplysas om i förtid, och ingen kan tänka tanken att ´kanske jag ska låta bli dethär för hästarna kanske blir rädda´ och så ska dom springa huvudlöst och så är det nån som slår sig på en sena, trampar snett eller halkar och fläker sig. Och sen så står man där med en j-vla veterinärräkning och nån månads konvalecens igen. JAG ÄR SÅ TRÖTT PÅ ONÖDIG SKIT!!!! Hur svårt kan det egentligen vara att tänka lite på sin omgivning och sina medmänniskor?
Hade så otroligt fint skick på hästarna innan jag åkte, är det nån av dem som sträckt/vrickat sig nu så vet jag ärligt inte vad jag gör. Ska jag gräva ner dom eller mig själv? Känns just nu som man bara vill packa in hästarna i bilen och flytta nånstans där det är mindre vilda western feeling. Tänk om man kunde få träna och tävla en period utan en massa onödiga skador och komplikationer. Känns som en så otroligt svåruppfylld önskedröm att ni verkligen inte kan förstå..
Drömde inatt att världen i princip gick under. Var nån form av högre makter som la sig i och folk började upplösas i moln av bin. Invecklad komplott var det, men som jag kommer ihåg så var det i stort sett så att vi människor bara förstör planeten och bin är avgörande för ekosystemet och håller på att utrotas. Så vartefter folk gjorde för stor skada på omgivningen så sa det "POFF" och dom blev till en torr skinnhög och ut flög ett bisamhälle. Kind of wish that would happen....
Gillar bin bättre än folk.
Så uppför er, innan ni vet ordet av så kommer det ailiens och ersätter er med bin!
