Vinterskor och mammalös

Igår var det då dags för Lorei att lämna flocken och flytta till sitt nya, superfina hem. Jag skjutsade henne själv och det kändes verkligen jättebra att lämna henne där. Inte en gång gnäggade hon eller såg sig om när vi gick från stallet.
Hon borde varit mentalt förberedd för jag har pratat en hel del med henne om att hon ska flytta och få nya människor som gör saker med henne varje dag. Tror ju fullt och fast på att dom förstår det mesta vad man pratar med dem om. Har tillochmed haft en hästpratare som berättat för mig att mina hästar uppskattar att jag pratar så mycket med dem. (Har verkligen aldrig anlitat någon sådan, men vi hade en som kom och hälsade på oss ibland i ett jobbstall.) Tänk vilket problem vi hade haft om dom hatat att jag tjattar nonstop?!?!
 
 
Finns hö, sa Lorei, och inte är det knöligt att gå heller! Sällskapet var lite kluritgt eftersom den var äldre än henne men i samma size som barnet man lämnade efter sig!
 
Ariel var lite bekymrad nog över att mamma åkte, hon fick stå inne med sin syster medan jag var borta med Lorei. Hon ropade några gånger när hon sen kom ut i hagen, samt såg långt mot mammas gamla box när vi gick in. Annars var det lungt. Stora chocken kom ju dock imorse när hon nog fortfarande var fullt inställd på "morgontissandet", och det bara stod en tant Simone i hagen och åt hö.. Förvirringen var total. Hon ropade lite och sen gick hon och åt hö med sin syster. Färdigt sen.
 
 
De flesta målen intas i systers sällskap faktiskt. 
 
Men bägge stora tjejerna är väldigt snälla och fina med henne, har inte varit nåt tjafs alls. Nu fick flickorna äntligen brodd bak idag, har dragit på det just för att jag var rädd att det skulle bli tjafs när högsta hönset åkte. Tur man har fel ibland!
 
Imorgon ska jag åka iväg och köra jobb med Simone. Heldagsprojekt.. Suger fett, men ska göras om hon ska komma till start när det är tänkt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: