Pigga flickor

Idag var det då äntligen slut på nyårsledigheten. Vindstilla och en laddning med snö som kom igår kväll gjorde att det var ypperliga träningsförhållanden idag.
Bägge tjejerna fick sig en rejäl motionstur. Rejält svettiga och väldigt nöjda efteråt. Simone hade minsann sett nerfallna träd innan och hade inga invändningar mot att skogen på sina håll såg ut som plocke-pinn. En del ställen var det träd som fallit över vägen, men de hade sågats sönder så det gick bra att passera. Elsa hade diverse annat att säga om såna ställen. Även stora rotvältor hotade anfalla några gånger, så vi hade ett och annat tvärstop längs vägen. På hemvägen mötte vi även ett par blodtörstiga bronsåldersjägare med spjut som uppträdde väldigt hotfullt (från min synvinkel var det ett förskärmt äldre par som var ute och gick stavgång och såg hemskt förskräkta ut när krigarprinsessan Elsa tvätnitade på backkrönet så isbitar flög i 10m omkrets, spännde upp sig och fräste allt vad det gick, men vad tusan vet jag...) Hem kom vi iallafall, trots alla spännande hemskheter.
 
Vårt fallna tränd blev nertaget under förmiddagen och lämnade en hel del städning efter sig. Finns gott om grankvistar att sätta in i flismaskinerna/mata bävrarna med nu för resten av vintern.
 
Blev en aning  extraarbete när jag satte vinterdäcken på vagnen idag. Visade sig nämligen att mönstret på sidorna var så högt att det tog i stänkskydden. Så vad gör man då? Jo sätter sig med mattkniven och skär av 2-3 mm på ca en miljon "mönsterpluppar" så ja, där gick en hel del av dygnets ljusa tid åt, ska jag säga. Det fick det vara värt ändå, sjukt skönt att kunna hålla jämt tempo i kurvorna och inte oroa sig för att få sladd. Har nämligen kört tillräckligt många varuhäckar och diskkärror för att veta att när det drar iväg åt nåt håll så är det otrolig påfrestning för knäna, och jag sparar gärna på flickornans knän allt vad jag kan!
 
Ariel fick komma in och stå på gången idag också. Och utstå livets första sårputs. Misstänker att nån av tanterna har gett henne en liten kyss vänster bak, utsida av kotbenet. Inte så farligt djupt, men ack så plågsamt att få omsett. Tur att det är snö och kallt så man slipper bekymra sig alltför mycket. Hade inte varit ett roligt sår om det varit lerperiod! Att bli borstad var iallafall väldigt mycket trevligare än sårputs. Även om vi var elaka och sa att hon har världens minsta haka.. Sanslöst ändå så stor hon är. 1 år! Nyss var hon ju nyfödd!
 
 
 
Ett av de äldre kaninbarnen åkte till nytt hem ikväll, tre pojkar kvar av den kullen.. En intressent till kommer på söndag för att titta. Förhoppningsvis även två till på inkommande


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: