Lugna dagar nu

Igår hade vi vår underbara osteopat på besök. Såväl flickorna som jag själv fick oss varsin rejäl behandling. Själv var man väl mest i behov. Tur det, nästan.
Simone var trött i kroppen efter starten. Var nog väldigt bra att få henne genomgådd inför kommande stordåd. Inga stora saker, men lite smågrejer. Idag har vi motionerat lätt med en skogspromenad i grimskaft. Hon verkade uppskatta, för hon har aldrig gått den promenaden så avslappnat förr. Imorgon får de bägge träna lätt innan det är dags för några dagars ledighet för dem, och jobb för mig.
 
 
Min fina trio njuter av höhusets fröjder.
 
 
När man är rundare i formerna får man mest bara iakta maten på avstånd...

Då har vi gjort Finlandsdebut

Simone gjorde Finlandsdebut i fredags. Blev oväntad galopp bakom bilen. Det var lite strul i främre ledet och hon blev lite överladdad när hon inte fick gå direkt upp i rygg. Så kan det gå! Är nöjd med henne ändå, hon brände mååånga meter på sin startgunga. Så att komma i mål på 1.20,1 var klart godkänd. Hon var inte tränad för stordåd direkt. Tror hon kommer gå framåt massor med dethär loppet i kroppen. Nästa start är planerad till 21.12 i Seinäjoki. Men vem som ska köra är ett enormt stort frågetecken. Är rätt säker på att den tilltänkte kusken kommer ha egen häst i samma lopp, så det sket ju sig där.. Fredagens kusk hade annat jobb och kunde troligen inte byta arbetstur heller. Alltså förstår ni vilken stress och besvär det är att inte kunna köra själv? Hur orkar folk som inte kör själva med sånthär kuskjagande???
 
 
 
Simone var en fröjd att vara iväg med iallafall. Lugn och behaglig i precis allt. Hon tyckte det var väldigt trevligt att få vara på trav igen!

Höniner!

 
 
Ibland kan man inte hålla sig ifrån, utan måste gräva fram kaninbarnen under hönan som har passet i lyan. För ja, hönsen är verkligen inte det minsta imponerade av kaninernas föräldraskap (kaniner tittar till sina barn 1-2 ggr i dygnet för att dia dem) och har därmed tagit över barnpassningen. Maken till tjocka och varma kaninungar har nog aldrig skådats i november.. 
Helt enligt naturens alla regler borde hönsen hacka ihjäl allt som inte säger "chip chip" men dom är tydligen så vana med kaninerna att dom lyckats identifiera dessa små som just kaniner och inte som råttor. Tur det! De får fortsätta sköta de små fram tills dess att dom kryper ur boet. För när dom ska börja äta fast föda så får dom flytta in i skilt boende med sin mamma, för annars lär fostermammorna äta upp all mat för de små. Finns en gräns äver för hönsmammors moderskänslor, den går vid mat..