Årspremiären avklarad!

Sådär.
Total radiotystnad på sociala medier gjorde uppladdningen till dagens tävling rätt så okomplicerad. Inte ens en tappsko! Hade dock bokat hovslagare till torsdagen redan på förhand. Beredd på allt! Den som inte tror på vår högtekologiska stalltomte slipper, men jag är helt säker på att han existerar! 
 
Vi laddade upp på lite annat sätt än dagens sällskap som hade haft lugna dagar innan. Vi red en 20 km länk i tisdags, och igår joggade hon 15 km i bra tempo i vagn. Fungerade ypperligt för oss. Super laddad var hon i första veterinärbesiktningen, stoltserade med 52 i puls, och anmärkning på magljuden. Efter 23 km i 20 km/h tempo hela vägen, i sällskap av Heikki; hennes stora kärlek sen Isojoki övningstävlingen så kom hon in med fortsatt 52 i puls och raka A papper rakt igenom. 
Sen var hon lite brydd över att tappa bort kärleken, han skulle gå 23 km till och vi bara 13. Men vi knatade på våra km:rar i lugn och ro. Hon är lite söt, för i 13km klassen var dom mycket långsammare så dem kom vi om rätt så hastigt, hon gnäggade i högansky när hon fick syn på dem så dom var väldigt medvetna om när vi närmade oss! Att lämna dom efter sig hade hon inga promblem med, även om hon nog saknade sällskap. Lägst puls på hela dagen hade hon när vi kom i mål efter 36 km. Dom vanliga 44 var det då.
 
Gårdagens snölass var väldigt ovälkommet. 1 dm blötsnö på hala vägar gör inget bra underlag alltså. Gick bra där det varit biltrafik så man kunde rida i spåren, men där det inte var kört var det nästan farligt att rida och tempot var fläckvis VÄLDIGT lågt. Vår totaltid blev 2.24,52 så vi är nöjda. Vi fick inte vår totaltid på protokollet tyvärr, och resultatet ligger inte på Kipa än heller, har för mig att det var 14.8 km/h men kan ha fel! (10-16 km/h är tempot som ska hållas i vår klass.)
 
Vi siktar på nästa start 5.5. Följande tävling så är jag tyvärr på jobb. Men då försöker vi oss på klass 2.2 om den bara finns!
 
Vi fick iallafall väldigt mycket beröm av både veterinär och domare. Dom tyckte jag hade vältränad häst, min häst har aldrig tränat så lite som hon gjort i vinter, så dethär med att vila sig i form verkar fungera bra!
 
 
 
 
 
Jobbade bort mjölksyran med att gå sista hundra metrarna till pausen.
 
 
Primadonnan hade många byttor att välja på i pausen. Melassvatten med äpple. Mixade morötter i vatten. Och krossad havre med vatten. Havre var bäst. Melassvatten var klart sämst... Vår trogna assistent Ida var guld värd i pausen!
 
 
 
 
 
Dagens absoluta höjdpunkt var att efter prisutdelningen fick hon pussa på sin vita prins! Han var, bilden till trots, inte riktigt lika förtjust. Men det är lungt. Hon är förtjust nog för dem bägge två..
 
 
 I väntan på prisutdelningen fick man äntligen äta hö!

Inspiration!

 
 
Denhär damp ner i brevlådan idag!
 
 
Fördelen med att köpa direkt från författaren är att man får den signerad!
 
Härliga beskrivningar av distansbanor världen över, kan varmt rekommendera om man är nyfiken på grenen!

Vår första riktiga distanstävling

Malin Granfors foto.
 
Vi skrittar fram inför start, en lagom liten slinga som jag antar är för islandshästars gångarts träning/tävling.
 
Malin Granfors foto.
 
Denhär gången höll vi oss mestadels för oss själva och höll vårt eget tempo. Här tog vi en härlig galopp!
 
Malin Granfors foto.
 
Två järnvägsövergångar och två broar. Broarna gick utan problem, ena järnvägsövergången var betongklädd, den var läskig. En stor del av de andra hade sina följebilar strax före den, vi hade våran efter och jag fick hoppa av för hon hade inte lust att gå över när de andra stannade på plats. Den andra blev en finnhäst ledd över före oss, och med väldigt mjuka knän, som synes, så smög vi över efter! Trots att den var gummiklädd!
 
Malin Granfors foto.
 
 
Malin Granfors foto.
 
Malin Granfors foto.
 
Joggar i friskt tempo på slutsträckan. Glad häst, det hade jag hela vägen!
 
Malin Granfors foto.
 
Med minsta möjliga marginal till minimitiden var vi först över mållinjen i våran klass. Är ju dock så att alla godkända ekipage får rosett och diplom i lägsta klassen, utan inbördes ordning. Vi sadlade av, la på ett täcke, kollade snabbt pulsen själv och gick sedan rakt in i pulsning. Ståtade med hela 44 slag/min igen (krävs under 64 för godkänt) och detta trots att hon mest spanade på snygga skimmlar. Undrar om veterinären uppskattade hennes gnäggande när hon kollade puls med stetoskop... Påväg ut ur manegen där veterinärstationen var så fick hon dock syn på en riktigt heting som hon var tvungen att stanna och stirra storögt på. Den fick hon faktiskt med sig hem, det var nämligen spegeln hon tittade djupt i!