En bild säger mer än tusen ord...

 
Ja dethär är i korthet vad Simone och jag lyckats med senaste tiden. Sår och överben pga spark, självförvållad eftersom Elsa inte fick äta hö i NÅGON hög.. Getingstick och tappskoR. Både starter och effektivare träning är skjuten på en obestämd framtid... Lusten att blogga existerar inte riktigt. Är lite aktivare på instagram dock. Följs oss där: stallgranfors

Oinspirerad

Som ni alla antagligen märkt så har jag inte alls haft nån blogginspiration senaste tiden.. Inga garantier för att inspirationen återvänder snart heller..
 
Elsa växer så det knakar, välspenderad lugnare period för henne. bogen känns äntligen mycket bättre. Däremot var hon lite trött i helgen när hon skulle gå till hagen, snubblade och skrapade upp höger knä på asfalten. Då var det synd om liten prinsessa minsan. Idag matchade hon med skrapsår på utsida höger bakkota..
 
 
Simone har tränat riktigt bra, häromdagen fick hon gå snabba intervaller med sällskap. Det var skojigt. Fattades dock fart i benen för mer än hälften av intervallerna, så vi tränar på augusti ut innan det är dags för start. Blir många korta, snabba intervaller framöver. Blandat med nåt 3000m jobb, men uthålligheten finns nog redan. Därmellan har hon lyckats tramapa av sig en baksko, möjligen har hon fått assistans med det. Samt tjafsat om höhögarna med Elsa så hon har fått ett snyggt jack mitt fram på skenbenet höger fram.. Härligt när det är rötmånad! Rejält svullet ett dygn senare kan jag berätta. Men halt är hon inte iallafall, alltid något.
Nya grimmor har hon fått också, lycka till att få behålla skavsåren framöver...
 
 
Det är fler än en som växer så hon knakar. Kära nån så stor den lilla prinsessan börjar bli! Vi kämpar på och går i snöre i hagen emellanåt, det är inte direkt kul... Och hovslagaren har hon också fått träffa för första gången. Det var verkligen inte heller roligt. Lyfta på fötterna för främmande karar var inget hon tyckte var lämpligt.
Värmen och bromsarna börjar ta ut sin rätt på mamma Lorei och jag kommer snart behöva ta hem dem från betet. Gräs finns och blir över, men när man helst bara står och hänger i huset om dagarna äter man inte gräs.. En bal hö och fler liter kraftfoder än jag önskar går det i henne varje dag och ändå tappar hon vikt. Men sen igen så är det någon annan som smaskar av mammas kraftfoder också, samtidigt som hon suger ut allt vad det går ur morsans juver också, så det är en tuff sommar för arma Lorpan. Som dock har hittat ett nytt hem till vintern. Så goda nyheter där!
 
 

Sommarkväll..

 
 
Simone tyckte inte det var lika skönt som jag, men vi avslutade kvällens ridtur i havet. (galna människa! jag ska minsann flytta tillbaka till småland!!!)
Undrar just vad hon säger när jag släpar henne från betet om alltför få timmar för snabbjobb?
 
Själv avslutade jag kvällen med att slänga mig själv i havet också... Till min hunds stora fasa. Matte fick nog värmeslag, kastade i sig själv istället för en pinne. Han insåg sina begränsningar och försökte inte ens apportera sin matte!