Oinspirerad

Som ni alla antagligen märkt så har jag inte alls haft nån blogginspiration senaste tiden.. Inga garantier för att inspirationen återvänder snart heller..
 
Elsa växer så det knakar, välspenderad lugnare period för henne. bogen känns äntligen mycket bättre. Däremot var hon lite trött i helgen när hon skulle gå till hagen, snubblade och skrapade upp höger knä på asfalten. Då var det synd om liten prinsessa minsan. Idag matchade hon med skrapsår på utsida höger bakkota..
 
 
Simone har tränat riktigt bra, häromdagen fick hon gå snabba intervaller med sällskap. Det var skojigt. Fattades dock fart i benen för mer än hälften av intervallerna, så vi tränar på augusti ut innan det är dags för start. Blir många korta, snabba intervaller framöver. Blandat med nåt 3000m jobb, men uthålligheten finns nog redan. Därmellan har hon lyckats tramapa av sig en baksko, möjligen har hon fått assistans med det. Samt tjafsat om höhögarna med Elsa så hon har fått ett snyggt jack mitt fram på skenbenet höger fram.. Härligt när det är rötmånad! Rejält svullet ett dygn senare kan jag berätta. Men halt är hon inte iallafall, alltid något.
Nya grimmor har hon fått också, lycka till att få behålla skavsåren framöver...
 
 
Det är fler än en som växer så hon knakar. Kära nån så stor den lilla prinsessan börjar bli! Vi kämpar på och går i snöre i hagen emellanåt, det är inte direkt kul... Och hovslagaren har hon också fått träffa för första gången. Det var verkligen inte heller roligt. Lyfta på fötterna för främmande karar var inget hon tyckte var lämpligt.
Värmen och bromsarna börjar ta ut sin rätt på mamma Lorei och jag kommer snart behöva ta hem dem från betet. Gräs finns och blir över, men när man helst bara står och hänger i huset om dagarna äter man inte gräs.. En bal hö och fler liter kraftfoder än jag önskar går det i henne varje dag och ändå tappar hon vikt. Men sen igen så är det någon annan som smaskar av mammas kraftfoder också, samtidigt som hon suger ut allt vad det går ur morsans juver också, så det är en tuff sommar för arma Lorpan. Som dock har hittat ett nytt hem till vintern. Så goda nyheter där!
 
 

Ready for a closeup?

 
 
Loreis barn verkar bägge vara lika förtjusta i att ha näsan med precis mitt i... Var inte alls svårt att få bildbevis på att Ariels fölpäls börjar krypa undan vid ögonen. Och hon tänker inte bli svartbrun. I´m so happy! Fast lagom tills nästa år lär väl folk tro att det är Ariel och Simone som är syskon istället då..
 
Simone har gått och blivit fullfjädrat förkyld. Med min härliga tur.... Hon får slemlösande medicin morgon och kväll, och jag kan lätt säga att jag aldrig sett en häst snora som hon snorar på mornarna alltså. Det bokstavligen rinner ur henne efter att hon ätit frukost och börjar röra på sig. Arma häst, lite feber har hon fått idag också. Hoppas den ska bränna bort skiten hon har i kroppen. Men är hon inte bättre och feberfri på måndag blir det att ringa veterinären och be om antibiotika. Hoppas verkligen vi slipper, hade inte velat sabba hennes imunförsvar helt...
 
 
Häromdagen var vi på en skrittur i skogen. Vet inte om hon var mindre imponerad av bettlöst eller att posera för foton.. Hon gjorde verkligen sitt bästa för att hitta nåt att sätta i munnen när jag drog på huvudlaget, gapade jättestort!
 
 
Nöjd och glad är hon när hon får mat iallafall! Kom på att det knappast skadar med lite extra värme runt lungorna, så BoT bogskyddet fick åka på till natten. Lite för varmt för helt täcke, men borde hjälpa till med lite extra värme iallafall!
 
Elsa hade trampat av sig en sko idag. Och trampat sönder hovet rejält. Ljuva lycka...