Bävrar

Idag fick mina bävrar ett träd att tugga på. Dom har gått rätt hårt åt staketstolparna på sistone, förhoppningsvis smakar det bättre med asp ett tag framöver. Speciellt som jag tjärade ´favoritstolparna´ också.
 
 
Simone var ganska övertygad över att hon inte behövde träna något idag. Men när jag väl övertygat henne om att det inte var 3h i transport som väntade gick det nog an ändå. Och rättså nöjd såg hon ut när hon skrittat en halvtimme och sen fått strecha, blivit masserad och stått med spiktäcke en stund.
 
Elsa var på strålande humör idag, blev en lång skrittrunda för henne idag. Vi råkade tappa bort hundarna på vägen, så dom fick bli upplockade med bil sen istället. Korkbollar.
 
Ariel hade ett riktigt trotsanfall när vi skulle lyfta fötterna idag. Hon lyckades både lägga sig ner och rulla, samt lätta först i bakdelen och sen i framdelen. Gangster barn!

Dagen som var

 
Idag har vi mest haft en pysseldag. 
 
Elsa har skrittat en runda med Jackson. Medan Simone har gjort lösgörnade övningar i snöre, väldigt hälsosamt. Har blivit en lång paus med dem, man behöver nämligen två händer för att få till dem! Sen strech och massage för bägge två. Simone har äntligen lärt sig att massageapparater inte äter upp ens småländska hästar. Gäspandet och tuggandet kommer däremot fortfarande fram först när man är klar och sätter undan maskinen.. Men hon står iallafall avslappnat på alla fyra benen och andas medan man håller på nu. 
Elsa och sin sida har alltid älskat massage. Hon meddelar klart och tydligt vilka ställen det är jätteskönt på, och vilka ställen det inte alls är skönt på. Taskigt nog fattar morsan aldrig vinken utan masserar minst lika länge på ställen där hon kunde hålla sig ifrån.. Elsa fick också prova lite täcken. Har liksom inget vintertäcke i storlek 125 för jag var så väldigt säker på att hon skulle gå i 135 täcken vid dethär laget. Tji fick jag för det. Hade fått plats två Elsor i främre änden på vintertäcket Fanny hade i samma ålder. Nätt prinsessa vill ha nytt, eget täcke. Tur att det är Black Friday på fredag..
 
Fröken Ariel har kommit in och stått på gången, blivit borstad och lyft på fötterna. Hade ganska bra ångets över hur eftersatt hon blev under min konvalecens. Man skolar inte fölungar med sin dominanta hand i gips direkt. Men hon verkar då inte tagit nån skada direkt, har gått snabbt att få henne i fas med sin "utbildning" och dessutom smärtfritt. Tänk snart är vår och dags för henne att få bekanta sig med sele och huvudlag. Tiden går vansinnigt fort alltså! Hon verkar till skillnad från storasyster bli en rejäl bit. Ordentligt bakhög är hon för dagen, har stora knän och jag tror aldrig jag sett en så muskulös fölunge faktiskt. Elsa kanske förblir 125 i täcken, men jag har sparat en del av Fannys 145 täcken med Ariel i tankarna. Fast vad vet man, hon kanske blir än mindre än Elsa, men än tanker istället för en balettdansös!
 
 
Bjuder på en några dagar gammal bild på trött Elsa i lösdriften.

Comeback?

Har blivit ett ganska långt uppehåll härifrån nu. 
Hästarna var mest bara krassliga och allt stod bara och stampade på stället.
Sen när Elsa började reda upp så var ju jag och drattade av Simone och bröt handleden. Höger förstås.
 
 
Sen följde ju intressant veckor. Elsa skickade jag iväg på träning. Simone var ju själv konvalecent, så hon fick promenera i snöre och bli longerad. När hon väl fick börja gå jobb igen så har jag som tur var goda vänner som varit guld värda och kört henne nån gång i veckan.
Helt lagom tills jag själv fick börja köra så redde hon upp på de flesta fronter och känns nu jättefin i träning. 
 
 
Började hoppas på att ha henne startklar till december, men nu frös det ju förstås på och vi har lite för många jobb kvar innan start för att sitta och köra till Seinäjoki (110km) så mycket som behövs. Typiskt va? Det är bara att hålla turmmarna för att det tinar upp igen, eller kommer ett rejält lass med snö.
 
Elsa har jag fått så otroligt många och fina lovord om. Har kört ett jobb med henne efter att hon kom hem och var väldigt nöjd. Hon är både fräsch och vältränad. Planen med henne är att lätta upp träningen rejält några veckor nu, så där gör det inget att det frös på. När vägarna blir körbara härhemma kommer vi sakta trappa upp med långa turer. Intervaller blir det först i februari/mars nångång. Sen siktar vi på kval och debut när banorna är fina och brodden är ett minne blott. Eftersom hon lekt en 25 repa på Maunos rakbana utan att anstränga sig det minsta och bli än mindre trött så räknar jag kallt med att talang och fart finns för tidig debut.
 
 
Ariel växer så det knakar. Hon blev mest eftersatt av mina veckor i gips, men lider nu ingen nöd ändå. Hon bor i egen box, sedan ikväll så har hon dessutom storasyster som granne. Hon kan stå på gången, bli borstad är trevligt och lyfter fötterna fint när hon har lust. Mamma Lorei flyttar till helgen, så sen lär det nog krisa några dagar misstänker jag. Men systrarna kommer bra överens, så tror nog det ska gå rättså bra ändå.
 
 
 
Hunnit rymma en gång har hon också. Men nöjde sig med att äta gräs på andra sidan staketet. Lustigt nog tyckte hennes mamma att det var chill med barnet på rymmen, men blev genast orolig när jag tog fast henne och gick iväg med henne. Tydligen väldigt osäkert vad jag tänkte göra med olydigt barn.. Hoppas bara att hon inte tänker bli nån mästerrymmare. Staketen var nämligen hela och hon var helt oskadd. Elen var dock av, så hon hade troligen gymnatiserat sig mellan de tre trådarna!
 
Nå där fick ni en snabb uppdatering. Får se om inspirationen håller i sig och det återgår till att bli en vana att blogga...