Comeback?
Har blivit ett ganska långt uppehåll härifrån nu.
Hästarna var mest bara krassliga och allt stod bara och stampade på stället.
Sen när Elsa började reda upp så var ju jag och drattade av Simone och bröt handleden. Höger förstås.
Sen följde ju intressant veckor. Elsa skickade jag iväg på träning. Simone var ju själv konvalecent, så hon fick promenera i snöre och bli longerad. När hon väl fick börja gå jobb igen så har jag som tur var goda vänner som varit guld värda och kört henne nån gång i veckan.
Helt lagom tills jag själv fick börja köra så redde hon upp på de flesta fronter och känns nu jättefin i träning.
Började hoppas på att ha henne startklar till december, men nu frös det ju förstås på och vi har lite för många jobb kvar innan start för att sitta och köra till Seinäjoki (110km) så mycket som behövs. Typiskt va? Det är bara att hålla turmmarna för att det tinar upp igen, eller kommer ett rejält lass med snö.
Elsa har jag fått så otroligt många och fina lovord om. Har kört ett jobb med henne efter att hon kom hem och var väldigt nöjd. Hon är både fräsch och vältränad. Planen med henne är att lätta upp träningen rejält några veckor nu, så där gör det inget att det frös på. När vägarna blir körbara härhemma kommer vi sakta trappa upp med långa turer. Intervaller blir det först i februari/mars nångång. Sen siktar vi på kval och debut när banorna är fina och brodden är ett minne blott. Eftersom hon lekt en 25 repa på Maunos rakbana utan att anstränga sig det minsta och bli än mindre trött så räknar jag kallt med att talang och fart finns för tidig debut.
Ariel växer så det knakar. Hon blev mest eftersatt av mina veckor i gips, men lider nu ingen nöd ändå. Hon bor i egen box, sedan ikväll så har hon dessutom storasyster som granne. Hon kan stå på gången, bli borstad är trevligt och lyfter fötterna fint när hon har lust. Mamma Lorei flyttar till helgen, så sen lär det nog krisa några dagar misstänker jag. Men systrarna kommer bra överens, så tror nog det ska gå rättså bra ändå.
Hunnit rymma en gång har hon också. Men nöjde sig med att äta gräs på andra sidan staketet. Lustigt nog tyckte hennes mamma att det var chill med barnet på rymmen, men blev genast orolig när jag tog fast henne och gick iväg med henne. Tydligen väldigt osäkert vad jag tänkte göra med olydigt barn.. Hoppas bara att hon inte tänker bli nån mästerrymmare. Staketen var nämligen hela och hon var helt oskadd. Elen var dock av, så hon hade troligen gymnatiserat sig mellan de tre trådarna!
Nå där fick ni en snabb uppdatering. Får se om inspirationen håller i sig och det återgår till att bli en vana att blogga...
